Good Strella

Det är nog bara von Griesenhielm som går ute och sjunger på en random jullåt högt och wailande en regning augustikväll vid 01-snåret. Speciellt när någon förvirrad tant med konsumkasse går bakom. Hon såg något undrande ut när hon hörde min stämma närma sig hennes spetsade öron, det vill jag lova. Men jag tänkte att äh, det var ju så härligt att skråla, så varför sluta när man får publik? Det jobbiga är bara att min hjärna är så pass insnöad på kör så stämmorna flödade, och hör man inte grundstämman kan det låta en aning udda. Speciellt när man wailar haha. Som den där gången igår, då jag och Kaptenen var på Pressbyron och jag började sjunga lite smått. Någon random man hakade på och började pipa med mig. Jag tror mest han drev med mig, men jag är för naiv för att förstå det och blev sådär barnsligt glad över att jag kunnat sprida lite musikglädje. Hallelujah.

Hur som helst, medan denna jullåt spelades på iPoden och jag sjöng med var jag alltså påväg hem  från en supermysig och aningen svettig kväll hos Zannizan. Hon ska ju fly från oss och bo i Skåneland, buhu.
Älskar hur som helst att detta eviga spårande aldrig har ett slut. L to the O to the L.

Well, godnatt och god jul?