Good Strella

Kvällen till igår var jag trött. Trött, mest på grund av att det var onsdag. På onsdagar är jag alltid trött. Frågan är bara hur pass trött jag egentligen var just denna onsdag. En ytterst underlig sak inträffade nämligen, och jag har ingen aning what so ever om hur det skedde. Det hela gör mig både konfunderad och smått road. Jag menar, visst gör man ibland knasigheter när man är på-gränsen-till-apatisk, men minnena brukar ändå finnas där, någonstans.
Till sak. På denna onsdagskväll, ungefär vid tolvtiden, gick jag för att lägga mig i min säng. Jag bar då min älskade, stora EHA-pikétröja och mina fula, blåa träningsshorts. Jag somnade ganska snabbt, allt i frid och fröjd. Då jag sju timmar senare väcks av knackningar på min dörr märker jag dock att jag inte har min kära pikétröja på mig, och inte heller mina fula shorts. Det enda jag har på mig då jag vaknar är ett par trosor.

Hur i helvete gick detta till, undrar jag, men kommer inte fram till någonting vettigt. Jag ligger funderandes kvar en stund i min säng, och känner mig ofattbart naken. I ett par minuter väntar jag på att minnet från avlägsnandet av mina kläder skall komma tillbaka till mig, men jag väntar i onödan. Då jag tillslut stiger upp och ser mina två klädelseplagg på golvet, har jag fortfarande ingen aning om hur det hela skedde. Och inte skulle jag bli klokare då dagen passerat.

Så. Erkänn nu. Vem av er var det som illvilligt smög sig in i mitt rum och, utan att väcka mig, lyckades få av mig mina kläder? Du förtjänar ett pris av något slag. Seriöst. Dessutom skulle jag kunna betrakta mig själv som en senil, smått galen, knasigt porrig.. Tant. Skulle vara mycket skönt. Tack på förhand!

/ Kaptenen, numera sovandes i sparkdräkt med lås.