Att bli myndig

Det finns vissa tillfällen i livet som beskrivs som speciella. Att fylla myndig är en av dem. Jag har precis upplevt detta, men har någonstans svårt att känna det där riktigt speciella. Det borde finnas en sprudlande känsla av frihet i min mage. En vetskap om att äntligen kunna göra vad jag vill. Få friheten att bryta mig fri. Dansa loss. Stå på egna klövar. You name it. Men i min mage finns inget annat än tekakor just nu, och de ligger i stillhet. Lugnt, precis som om ingenting hänt, trots att min artonde födelsedag just inträffat. 

Jag frågar mig själv varför. 
Kanske beror det på att vetskapen om min nuvarande ålder inte riktigt sjunkit in. Kanske har jag ännu inte förstått vilka möjligheter jag nu har, att jag längre inte behöver lyda under gamla regler? Eller är det kanske så att jag redan sedan länge struntat i alla regler, redan brutit mig fri och dansat loss (vi tackar Michelle för lånet av leget på den fronten)? Kanske var det inte lika speciellt att bli arton år som jag först hade trott. Kanske var det bara en födelsedag precis som alla andra. 

Jag har inte blivit längre. Jag har knappast blivit klokare. Jag känner mig inte speciellt mycket säkrare på mitt liv. Jag har svårt att tro att total frihet har givits till mig. Jag har ännu svårare tro att folk skulle börja respektera mig eller liknande bara för detta. Jag har helt enkelt ganska svårt att hitta någonting positivt med min nyfunna ålder. Betala tandläkaren själv. Inte längre slinka in som ungdom på evenemang. Bli vuxen. Ta ansvar. 

Fast det förstås. Det låter ju bra coolare att presentera mig sig själv som artonåring än som sjuttonåring. Kanske, om några månader eller så, kommer jag kunna känna mig både klokare och vuxnare. Kanske kommer jag en dag växa upp, en dag lära mig ta ansvar, en dag lämna det liv min födelsedag vill uppmuntra mig att lämna. Som artonåring, som femtioåring, på dödsbädden. Den dagen, den sorgen. Till dess tror jag att jag ska försöka leva som det barn jag känner mig som. Who's with me?  


/ Kaptenen, Sveriges kanske minst ovuxna, men är jäkligt nöjd med sin ålder i alla fall! 

Kommentarer
Postat av: Anonym

I'm with you always! Jag tycker du är otroligt mogen, det var ju därför du blev utnämnd till Kapten för bövulen! Men det är ju förstås... Du blev ju utnämnd av mig, och jag är kanske inte så där jättemogen alla gånger... Men det ska vi tala tyst om! Grattis på dig löve.

2008-07-20 @ 18:37:09
Postat av: von Griesenhielm

2008-07-20 @ 18:37:28
Postat av: von Griesenhielm

FÖR I HELVETE!

2008-07-20 @ 18:37:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0