Good Strella

Slumpade nyss på ipoden. Plötsligt kommer introt till O.C. och jag får rysningar över hela kroppen.
Det var ungefär vid den här tiden förra året (Kaptenen, kan du fatta att det var ett helt år sen? Och vilket år sen...) som jag flyttade hem till Kaptenen för att bo där på obestämd tid. Ett halvt år om man ska tro hennes mamma... Jag trivdes som fan, och jag kan inte annat än att sakna det emellanåt. Att komma hem efter en lång dag i plugget. Det är mörkt ute. Man kommer in i värmen, märker att Kaptenen inte är hemma än utan är och rider och ska komma hem senare. Så jag glider in till mitt rum, och chillar lite med datorn i knät. När min bästis sen kommer hem kanske vi gör iordning lite varma koppen att mysa med. Hon duschar, seg som alltid, jag får sitta och vänta vid facebook (stackars mig) och sen äntligen kan vi slå på ett avsnitt O.C., säsong 1. När introt drog igång. När Sandy log sådär hemtrevligt mot oss. Och när man hade sin allra bästa vän bredvid sig. Då var livet härligt.

/von Griesenhielm med decemberkänslor.