Kaptenen är grym på jobbet
Jag har inte nämnt det ännu, men under de senaste månaderna har jag jobbat som fritidspedogog. Detta gör jag på en friskola vid namn Vittra, vilken ligger i Sollentuna. Där trivs jag ganska bra. Tycker det är underhållande att arbeta med ungar, plus att mina arbetskamrater helt klart är tillfredsställande.
En av dessa arbetskamrater är Patrik
Patrik är lång, rolig och bra på massa olika sätt. Men eh. Nog om honom.
Idag satt jag utanför musiksalen med två gitarrer i mina händer. Jag hade fått i uppgift att lämna dem i musiksalen, men eftersom de för tillfället höll på att träna där inne väntade jag utanför. Jag hade alltså bara planerat att vänta till dess de sjungit klart. Men. Innan detta inträffat glider Patrik förbi. Han hälsar glatt och greppar på skoj tag i den ena gitarren. Han föreslår sedan att vi ska glida in i musiksalen och utföra ett spårat shownummer, men jag påpekar att det nog inte skulle vara så populärt. Istället nöjer vi oss med att stå där ett tag och leka med varsn gitarr och skoja lite. Typ. Detta håller på i ungefär 30 sekunder. Sedan, från ingenstans, dyker Eva-Lena upp. Eva-Lena är någon slags chefsassistent och egentligen den som håller bäst koll på alla pedagoger på skolan. Ingen man ska ertappas med att smita från jobbet med, så att säga.
Eva-Lena: Hej på er.
Patrik&Frida: Hej!
Eva-Lena: Har någon bett er vara här?
Patrik: Eh, nae
Frida: Vi väntar på att de ska sjunga klart..
Eva-Lena: *tittar mot dörren och sedan mot oss*
Frida: Faaast det såklart. Detta kan ju Patrik göra ensam.. *ger gitarr till Patrik och glider därifrån*
Senare, samma dag, ser jag hur Eva-Lena går i korridoren. Jag bestämmer mig då för att gå ikapp henne och förklara hur situationen egentligen hade varit utanför musiksalen. Att det inte, som det kanske verkade, var så att jag och Patrik satt där bara för att slippa arbeta. För så var det faktiskt inte.
Frida: Hey, Anna-Karin! (högt)
Eva-Lena: *vänder sig om, förvirrad*
Frida: Ehrm (helvete)
Eva-Lena: *tittar på*
Frida: *tittar sig omkring*
Och sedan vet jag inte riktigt hur jag lyckades försvinna därifrån. Men på nått vis gick det. Jag bestämde mig även för att skjuta upp hela Eva-Lena-grejen. Kändes liksom bäst så.
Theeeeere. En inblick i mitt arbetsliv. I'm telling ya. Vittras stjärna. En kapten!
En av dessa arbetskamrater är Patrik
Patrik är lång, rolig och bra på massa olika sätt. Men eh. Nog om honom.
Idag satt jag utanför musiksalen med två gitarrer i mina händer. Jag hade fått i uppgift att lämna dem i musiksalen, men eftersom de för tillfället höll på att träna där inne väntade jag utanför. Jag hade alltså bara planerat att vänta till dess de sjungit klart. Men. Innan detta inträffat glider Patrik förbi. Han hälsar glatt och greppar på skoj tag i den ena gitarren. Han föreslår sedan att vi ska glida in i musiksalen och utföra ett spårat shownummer, men jag påpekar att det nog inte skulle vara så populärt. Istället nöjer vi oss med att stå där ett tag och leka med varsn gitarr och skoja lite. Typ. Detta håller på i ungefär 30 sekunder. Sedan, från ingenstans, dyker Eva-Lena upp. Eva-Lena är någon slags chefsassistent och egentligen den som håller bäst koll på alla pedagoger på skolan. Ingen man ska ertappas med att smita från jobbet med, så att säga.
Eva-Lena: Hej på er.
Patrik&Frida: Hej!
Eva-Lena: Har någon bett er vara här?
Patrik: Eh, nae
Frida: Vi väntar på att de ska sjunga klart..
Eva-Lena: *tittar mot dörren och sedan mot oss*
Frida: Faaast det såklart. Detta kan ju Patrik göra ensam.. *ger gitarr till Patrik och glider därifrån*
Senare, samma dag, ser jag hur Eva-Lena går i korridoren. Jag bestämmer mig då för att gå ikapp henne och förklara hur situationen egentligen hade varit utanför musiksalen. Att det inte, som det kanske verkade, var så att jag och Patrik satt där bara för att slippa arbeta. För så var det faktiskt inte.
Frida: Hey, Anna-Karin! (högt)
Eva-Lena: *vänder sig om, förvirrad*
Frida: Ehrm (helvete)
Eva-Lena: *tittar på*
Frida: *tittar sig omkring*
Och sedan vet jag inte riktigt hur jag lyckades försvinna därifrån. Men på nått vis gick det. Jag bestämde mig även för att skjuta upp hela Eva-Lena-grejen. Kändes liksom bäst så.
Theeeeere. En inblick i mitt arbetsliv. I'm telling ya. Vittras stjärna. En kapten!
Kommentarer
Postat av: von Griesenhielm
l to the o to the l...
Trackback
