Nattlig snuskhummer
Kvällen till igår var jag trött. Trött, mest på grund av att det var onsdag. På onsdagar är jag alltid trött. Frågan är bara hur pass trött jag egentligen var just denna onsdag. En ytterst underlig sak inträffade nämligen, och jag har ingen aning what so ever om hur det skedde. Det hela gör mig både konfunderad och smått road. Jag menar, visst gör man ibland knasigheter när man är på-gränsen-till-apatisk, men minnena brukar ändå finnas där, någonstans.
Till sak. På denna onsdagskväll, ungefär vid tolvtiden, gick jag för att lägga mig i min säng. Jag bar då min älskade, stora EHA-pikétröja och mina fula, blåa träningsshorts. Jag somnade ganska snabbt, allt i frid och fröjd. Då jag sju timmar senare väcks av knackningar på min dörr märker jag dock att jag inte har min kära pikétröja på mig, och inte heller mina fula shorts. Det enda jag har på mig då jag vaknar är ett par trosor.
Hur i helvete gick detta till, undrar jag, men kommer inte fram till någonting vettigt. Jag ligger funderandes kvar en stund i min säng, och känner mig ofattbart naken. I ett par minuter väntar jag på att minnet från avlägsnandet av mina kläder skall komma tillbaka till mig, men jag väntar i onödan. Då jag tillslut stiger upp och ser mina två klädelseplagg på golvet, har jag fortfarande ingen aning om hur det hela skedde. Och inte skulle jag bli klokare då dagen passerat.
Så. Erkänn nu. Vem av er var det som illvilligt smög sig in i mitt rum och, utan att väcka mig, lyckades få av mig mina kläder? Du förtjänar ett pris av något slag. Seriöst. Dessutom skulle jag kunna betrakta mig själv som en senil, smått galen, knasigt porrig.. Tant. Skulle vara mycket skönt. Tack på förhand!
/ Kaptenen, numera sovandes i sparkdräkt med lås.
Till sak. På denna onsdagskväll, ungefär vid tolvtiden, gick jag för att lägga mig i min säng. Jag bar då min älskade, stora EHA-pikétröja och mina fula, blåa träningsshorts. Jag somnade ganska snabbt, allt i frid och fröjd. Då jag sju timmar senare väcks av knackningar på min dörr märker jag dock att jag inte har min kära pikétröja på mig, och inte heller mina fula shorts. Det enda jag har på mig då jag vaknar är ett par trosor.
Hur i helvete gick detta till, undrar jag, men kommer inte fram till någonting vettigt. Jag ligger funderandes kvar en stund i min säng, och känner mig ofattbart naken. I ett par minuter väntar jag på att minnet från avlägsnandet av mina kläder skall komma tillbaka till mig, men jag väntar i onödan. Då jag tillslut stiger upp och ser mina två klädelseplagg på golvet, har jag fortfarande ingen aning om hur det hela skedde. Och inte skulle jag bli klokare då dagen passerat.
Så. Erkänn nu. Vem av er var det som illvilligt smög sig in i mitt rum och, utan att väcka mig, lyckades få av mig mina kläder? Du förtjänar ett pris av något slag. Seriöst. Dessutom skulle jag kunna betrakta mig själv som en senil, smått galen, knasigt porrig.. Tant. Skulle vara mycket skönt. Tack på förhand!
/ Kaptenen, numera sovandes i sparkdräkt med lås.
Någon som beställde en trött och seg gries?
Well, hello there. Von Griesenhielm här.
Jag har faktiskt ingen särskilt spännande morgon att berätta om. Som Kaptenen hade då. Jag har dock haft världens längsta dag. Från 08.20 till 15.40 hade jag franska 5, fysik B, biologi A, kör och kalaset avslutades med matte E. Skolmaten var god iallafall. Och det är ju bra. Fick även höra av min mattelärare att en Griesenhielm som är alldeles tyst inte skulle vara lika kul. Tror jag blev lite glad av det faktiskt. Tihi.
Är galet trött nu hur som. Har egentligen lust att aktivera mig och göra nåt, men det går sådär va. Här sitter man och käkar glass och dissar den där tanken som just dök upp på om man kanske skulle ut och springa en runda... Det är ju höst nu också. Kallt och ruggigt. But somehow I like it. Dock tänker små griesar så fasligt om hösten. Och jag vet ju hur det brukar bli, men iår är jag beredd. På nån jäkla vänster. Mörkret är faktiskt välkommet. Typ.
Fick också en såndär minnesbild från Storlien när vi låg ett gäng i Joels säng och kollade på den där fantasyfilmen som jag inte minns namnet på, och jag slumrade om vartannat mot Anders axel. Och det var mörkt och snöigt ute. Ja, jag saknar't.
Jag tror jag ska köpa en bok också. Jag. Min första. Dagens chock liksom. Men nog babblat.
Adjö.
Jag har faktiskt ingen särskilt spännande morgon att berätta om. Som Kaptenen hade då. Jag har dock haft världens längsta dag. Från 08.20 till 15.40 hade jag franska 5, fysik B, biologi A, kör och kalaset avslutades med matte E. Skolmaten var god iallafall. Och det är ju bra. Fick även höra av min mattelärare att en Griesenhielm som är alldeles tyst inte skulle vara lika kul. Tror jag blev lite glad av det faktiskt. Tihi.
Är galet trött nu hur som. Har egentligen lust att aktivera mig och göra nåt, men det går sådär va. Här sitter man och käkar glass och dissar den där tanken som just dök upp på om man kanske skulle ut och springa en runda... Det är ju höst nu också. Kallt och ruggigt. But somehow I like it. Dock tänker små griesar så fasligt om hösten. Och jag vet ju hur det brukar bli, men iår är jag beredd. På nån jäkla vänster. Mörkret är faktiskt välkommet. Typ.
Fick också en såndär minnesbild från Storlien när vi låg ett gäng i Joels säng och kollade på den där fantasyfilmen som jag inte minns namnet på, och jag slumrade om vartannat mot Anders axel. Och det var mörkt och snöigt ute. Ja, jag saknar't.
Jag tror jag ska köpa en bok också. Jag. Min första. Dagens chock liksom. Men nog babblat.
Adjö.
Dålig start men mysig Batman
Denna morgon började dåligt. Jag väcks av att min mobil obarmhärtigt pumpar Buttercup ur sina små högtalare. Fumligt försöker jag stänga av oljudet, och lyckas. Efter några sekunder märker jag dock hur en röst pratar till mig. Förvirrad, och om möjligt ännu fumligare, svarar jag. Det går ytterligare några sekunder, sedan inser jag att det är Arne som pratar. Min bilskolelärare. Han berättar att han kommer bli några minuter sen till våran lektion idag, det är tydligen mycket trafik.
Lektion, wtf?
Plötsligt står jag spänt på golvet i mitt rum och känner mig varken förvirrad eller fumlig. Nej nej nej. Inte var det väl idag som jag skulle köra? Jag går ut och kontrollerar med pappret där jag skrivit upp alla mina lektionstider. Och mycket riktigt; onsdag 27/8, inte tisdag 26/8. Detta håller inte Arne med om. Han påstår prompt att vi har bokat in en dubbellektion vilken planerats börja om bara tre minuter. Jag tvingas inse att det nog är jag som gjort ett misstag gällande dagarna. Jag beklagar och lovar att jag ska infinna mig på bilskolan om ungefär tio minuter.
Tolv minuter senare skuttar jag fram på Ringvägen, utan frukost i magen. Utan ens kaffe i magen. Jag möter upp Arne som glatt påpekar att jag tagit mig dit snabbt, han hade tydligen berett sig på att få vänta minst en kvart. Vi sätter sedan igång att köra. Lektionen går faktiskt ovanligt bra. Vi tränar skeva filbyten, sådant som annars brukar ge mig lätt panik. En och en halv timme senare skiljs jag och Arne åt. Med en argsint kurrande mage, med lätt snurrande huvud men relativt nöjd beger jag mig hemåt. Väl hemma lagar jag kanske den mest seriösa frukosten någonsin (för det tyckte jag att jag förtjänade!); en stor latte, apelsinjuice, äggröra, bacon. Och så tog jag mig tid att titta klart på I'm not there, trots att jag egentligen borde knallat iväg till jobbet. Morgonen slutade med andra ord ganska bra.
Och Christian Bale är ganska het som den yngre Bob Dylan.
...nananananannaa, Batman! / Kaptenen
Tummen upp, von Griesenhielm
Kaptenen är en ganska okänslig person.
Hon berörs sällan, och gråter nästan aldrig.
Då kan man tycka att det är lite konstigt,
att Kaptenen lyckats med båda dessa,
under loppet av bara några minuter.
Kanske var det bara bakfyllan,
som gjorde henne extra gråtmild.
Kanske var det bara höstkylan,
som gav henne gåshud.
Men jag tror inte det.
Istället tror jag att Kaptenen
berördes
av vad hon hörde.
Av sin bästa vän.
<3
Long time no gries?
Hej.
Var ett tag sen. Gissa vem som typ är känd nowadays? Yes, it's me, von Griesenhielm. Eller nu ska vi kanske inte ta i, meeen jag hade min första riktiga EGNA spelning igår. Kompad av Frasse. Det var grymt. Awesomeness helt enkelt. Jag är fortfarande alldeles lycklig, känslan när man går av scenen efter en lyckad spelning är obetalbar. Sjunga på efterfesten fick jag också. Fyfan vad najs.
Sen måste jag ju få gratulera Kaptenen. Detta är en stor dag. Förlåt om jag var en stiff och surmulen gries idag. But I'm very happy for you love! Känns lite som en dejavu om du hajar, men vi får hoppas att detta är bättre än det som varit förr :)
Yeah. Det var väl det. Jag är trubadur. Kaptenen är mysarN^. Och allt är bra. Detta kommer bli en bra höst.
Var ett tag sen. Gissa vem som typ är känd nowadays? Yes, it's me, von Griesenhielm. Eller nu ska vi kanske inte ta i, meeen jag hade min första riktiga EGNA spelning igår. Kompad av Frasse. Det var grymt. Awesomeness helt enkelt. Jag är fortfarande alldeles lycklig, känslan när man går av scenen efter en lyckad spelning är obetalbar. Sjunga på efterfesten fick jag också. Fyfan vad najs.
Sen måste jag ju få gratulera Kaptenen. Detta är en stor dag. Förlåt om jag var en stiff och surmulen gries idag. But I'm very happy for you love! Känns lite som en dejavu om du hajar, men vi får hoppas att detta är bättre än det som varit förr :)
Yeah. Det var väl det. Jag är trubadur. Kaptenen är mysarN^. Och allt är bra. Detta kommer bli en bra höst.
Jag är inte deprimerad, jag har feber. Och det regnar.
Där satt jag, ihopkrupen på trottoaren med huvudet lutat mot en pelare. Regnet öste ned till vänster. Regnet öste den till höger. En viss bitterhet befann sig inom mig. Inte hade jag trott att regnet plötsligt skulle få för sig att falla ned över Stockholms gator då jag bestämt mig för att promenera till Ica och köpa filmjölk. Nu satt jag där, smått irriterad och medveten om att Iprenen jag knaprade för några timmer hade slutat verka, och därmed släppte fram febern i mitt huvud.
Plötsligt dyker en mörkhyad man upp från ingenstans. Han är blöt i håret.
"Is everthing alright?", frågar han, och jag märker att någonting oroat finns placerat i hans ansikte.
Jag harklar mig, och knackar igång min sedan-länge-icke-använda engelska.
"Yea, I'm fine", får jag ur mig och nickar övertygande.
Mannen höjer ögonbrynen en aning och tar ett steg mot mig.
"You sure? 'Cause you look kinda.. Kinda.. You're sure nothing has happened?", fortsätter han.
"I'm fine", upprepar jag, mer bestämt.
"Okay.. You live around here?"
"Yup"
"So.. You ARE really fine?"
"Yup"
"Okay, good.. Continue with that"
Mannen nickar, och vänder sig sedan om för att gå.
"Thanks for asking", hoppar det kort efter oväntat ur min mun.
Det blir tyst en kort sekund.
"Don't mention it", svarar han, och försvinner.
Efter kanske fem minuter reser jag mig från min plats vid pelaren. Jag knatar iväg till Ica, köper en filmjölk och en Frödinge Chokladkaka, knasigt glad över att det faktiskt finns random folk som bryr sig. / Kapt'
SERIÖST
JAG. DOG.
Blev så exalterat att jag hoppa ned från stolen jag stod på, slog omkull färgburken och därmed spred vit färg över hela mitt golv. Seriöst. När någonsin har tennis varit intressant? När någonsin har tennis varit spännande? Jag dog. Haha. Dog. Så jävla win de var. Särskilt Simon Aspelin. Han är numera också uppskriven på min lista för framtida män. Sjukt het. Sjukt bra. Fyfan vad vi ägde Frankrike. Typ fem fucking timmar. Helt sjukt. Dör. Haha. Tennis <3
Hark! The Herald Piggy Sing
Det är nog bara von Griesenhielm som går ute och sjunger på en random jullåt högt och wailande en regning augustikväll vid 01-snåret. Speciellt när någon förvirrad tant med konsumkasse går bakom. Hon såg något undrande ut när hon hörde min stämma närma sig hennes spetsade öron, det vill jag lova. Men jag tänkte att äh, det var ju så härligt att skråla, så varför sluta när man får publik? Det jobbiga är bara att min hjärna är så pass insnöad på kör så stämmorna flödade, och hör man inte grundstämman kan det låta en aning udda. Speciellt när man wailar haha. Som den där gången igår, då jag och Kaptenen var på Pressbyron och jag började sjunga lite smått. Någon random man hakade på och började pipa med mig. Jag tror mest han drev med mig, men jag är för naiv för att förstå det och blev sådär barnsligt glad över att jag kunnat sprida lite musikglädje. Hallelujah.
Hur som helst, medan denna jullåt spelades på iPoden och jag sjöng med var jag alltså påväg hem från en supermysig och aningen svettig kväll hos Zannizan. Hon ska ju fly från oss och bo i Skåneland, buhu.
Älskar hur som helst att detta eviga spårande aldrig har ett slut. L to the O to the L.
Well, godnatt och god jul?
Nattuggla? Nattgries?
Jag älskar när jag blir såhär. Man är ute och leker och är sådär riktigt trött hela dagen och hela kvällen. Men så kommer man hem efter midnatt och inser att man faktiskt är ganska pigg ändå, och plötsligt blir man sådär mysigt rebellisk och sitter uppe hela natten och gör absolut ingenting. Möjligtvis lyssnar på bra musik, eller ja, det är ju ett måste! Men annars är det bara att se timmarna rinna iväg i högra hörnet av datorskärmen. And I love it.
Klockan är nu 04.36 och jag har avnjutit 41 st DV-låtar sen hemkomsten. Inte illa pinkat I must say.
Såå. God morgon på er.
/en något rödögd von Griesenhielm
Blöt Knight
Idag regnade det.
Och då snackar vi inte vanligt regn. Det öste. På mig. På allt.
Det regnade igår också. Minst lika mycket.
Men då var jag klok nog att stanna inne.
Idag var jag inte lika klok, om man så säger.
Har lyckats få den större delen av mina kläder blöta.
Och då jag har jag alltså först blivit blöt,
gått in, bytt om, gått ut
Och sedan blivit blöt igen. Hurra för kaptenen!
Men. Jag lyckades med någonting bra idag.
Så som jag satt och gjorde mitt ypperligt trista kontorsarbete
greps jag av en stark lust att se den nya Batmanfilmen.
Så jag tänkte. Hey. Jag ska dra med Joel på bio.
Joel på bio. Hahahahaha. Eller hur.
Men vet ni vad? Jag fick med honom.
Där satt vi sedan, instängda, i jag vet inte hur många timmar.
Filmjäveln ville inte ta slut i alla fall.
Dock var den grymt bra.
Och Gary Oldman het.
(Han står numera uppskriven gämte
Sandy Cohen, Dr House och Mr Darcy
på min lista för framtida män)
Så. I det hela blev dagen faktiskt ganska fin.
Dessutom följde Joel mig hem,
med paraply.
Heder till honom.
/Kaptenen
